katarinapalm

Inte soligt, utan mulet, som alla säger att det ska bli. Kyrkogården ligger kall. På vägen dit hade jag tänkt köpa en blomma, så blev det inte. Återvinningsstationen ligger efter vägen, då jag grabbar tag i påsarna så känns det det rätta, att återvinna före jag tar backen uppför vähen till.....men vänta. Blomman då? Nää, det är kallt. Funderade på att ta vantar när jag for. En Midsommarafton, med VANTAR, nä där går gränen. men så här, sittande på min Crosser med någr km framför sig, kändes det helt coco att inte ta de med. Efter vägen bor en kompis, men jag ser att huset är tomt, ingen hund och rätt tyst, så jag forsatte. Tog vägen genom villorna som var cykelväg så slapp jag hela stora kurvan. Togden återstående deler också på cykelbanan så jag istället kom in i skogen åt motsatt håll som var tänkt. Gissade att jag skulle komma fram där jag kom fram. Det var några år sen, men mycket riktigt. Då slog det man att Friskusarna joggar den vägen. Allså cyklar jag, när jag gör det, mucket längre än de joggar. Då låg den där, mitt mål. Lite ödslig. Ja en bil på parkeringen. Mammas grav, inget hade kommit upp. For till minnelunden, mygghålan, där fanns varken mygg eller liv, bara blåst. Solen kikade fram och jag pratade lite med pappa och tänkte på de andra,vars aska jorden sugit opp och gett nytt liv. Sa hej då och tillbaks till mammas grav. Blomman som jag inte hade med, hade frusit ihjäl av temperaturskillnaden så jag var nöjd med att bara resa lite löv och prata lite om vad vi skulle göra restan av dagen, och informera lite om vädret hittills i sommar. Sa hej, o tog en sväng till med vattenkannan som jag hämtar och gjorde ritualerna och tog samma väg hem.Hejade på en själ som skulle vattna. Vid min väns hus hade tuppen får nog av kyan eller nåt, den kuklikuade som bara den. Mor o dotter stod vid vägkanten och plockade midsommarblomster. Ingen sol, jag frös. Skönt men en värmande man hemma. Snart skulle gäster komma....