katarinapalm

Livet i en cp-hjärna

Min första bok handlar om hur mitt liv startade. Lättt att läsa och första.

Tänkt som en bok att kunna ta till sig för elever i grundskolan, därmed sagt lättförståelig för de flesta. 

 

Kärlek Passion och Cp

Här fortsätter jag att beskriva mitt liv från18 år, Följ med på min upptäcksfärd genom livet.

 

Clever and Pretty

Historien som går vidare i en cp-hjärna och där livet som levs är det viktiga. Lev älska och njut. Gör varje dag viktigare för din medmänniska genom att engagera dig.

 

 

 

 

200 kr                 150 kr                 250 kr

 BoD                    Lumio Förlag     BoD

Mjuk pärm                                     Stor stil

Släkten är värst brukar det heta. Jo,ja,jag vet inte vill jag svara.För min släkt är ett virrvarr som släktforskare har något att sätta tänderna i. Den ena är inte släkt med den andra, fast....joo det måste dom vara. Men vem var psppan? Aha, omgift, nämen vänta nu.... Så har det låtit när jag försökt att svara på min släkt, till mina barn. Det faktum att vid 30 års ålder få två nya systrar, har ju skapat en del bryderier. Så när folk uttalar sig om att familjen går först, släkten ska hålla ihop,då är jag inte längre med på tåget. Vad är det som är så speciellt med de som har släktband. Vad är det 2017 som gör att folk försvarar sin släkt in i det sista. Det är bara tragiskt att bevittna hur släktband måste hållas ihop för att det bara ska vara så. Å andra sidan så skulle det vara en lyckans dag om vi kunde, i vår släkt samla ihop oss till en träff. För mina barn blir det en träff med främlingar. Men, men......

Inte soligt, utan mulet, som alla säger att det ska bli. Kyrkogården ligger kall. På vägen dit hade jag tänkt köpa en blomma, så blev det inte. Återvinningsstationen ligger efter vägen, då jag grabbar tag i påsarna så känns det det rätta, att återvinna före jag tar backen uppför vähen till.....men vänta. Blomman då? Nää, det är kallt. Funderade på att ta vantar när jag for. En Midsommarafton, med VANTAR, nä där går gränen. men så här, sittande på min Crosser med någr km framför sig, kändes det helt coco att inte ta de med. Efter vägen bor en kompis, men jag ser att huset är tomt, ingen hund och rätt tyst, så jag forsatte. Tog vägen genom villorna som var cykelväg så slapp jag hela stora kurvan. Togden återstående deler också på cykelbanan så jag istället kom in i skogen åt motsatt håll som var tänkt. Gissade att jag skulle komma fram där jag kom fram. Det var några år sen, men mycket riktigt. Då slog det man att Friskusarna joggar den vägen. Allså cyklar jag, när jag gör det, mucket längre än de joggar. Då låg den där, mitt mål. Lite ödslig. Ja en bil på parkeringen. Mammas grav, inget hade kommit upp. For till minnelunden, mygghålan, där fanns varken mygg eller liv, bara blåst. Solen kikade fram och jag pratade lite med pappa och tänkte på de andra,vars aska jorden sugit opp och gett nytt liv. Sa hej då och tillbaks till mammas grav. Blomman som jag inte hade med, hade frusit ihjäl av temperaturskillnaden så jag var nöjd med att bara resa lite löv och prata lite om vad vi skulle göra restan av dagen, och informera lite om vädret hittills i sommar. Sa hej, o tog en sväng till med vattenkannan som jag hämtar och gjorde ritualerna och tog samma väg hem.Hejade på en själ som skulle vattna. Vid min väns hus hade tuppen får nog av kyan eller nåt, den kuklikuade som bara den. Mor o dotter stod vid vägkanten och plockade midsommarblomster. Ingen sol, jag frös. Skönt men en värmande man hemma. Snart skulle gäster komma....

 Inte helt korrekt svenska, men det jag tänker på är giftemålet. Att gifta sig är en ritual vi tagit till oss. Den ska stärka banden mellan två människor. Och vi i Sverige tycker inte om månggifte. Det ska vara två.Vissa menar att det ska vara man och kvinna som ingår äktenskap. Och i andra delar av värden kan de tänka sig att, bara de är gifta så får mannen ha hur många kvinnor som helst till fruar. Jag har alltid funderat över varför det är giftemålet som är så starkt, och att det håller i sig, att alla accepterar det som norm. Jo, jag är gift och då var det en debatt om arvsrätten de åren vi gifte oss. Vi har inte kommit längre i våra tankar, än att det ska vara ekonomi som styr om vi bara ska vara tillsammans eller gifta oss. Om vi avskaffar giftemålet, vad händer då? Kommer ekonomin att rasa, kommer alla att ligga med varandra, huller om buller, kommer barnen att ta skada när inte en ring sitter på finrget på mamma eller pappa. Nä jag funderar om det inte är tvärtom. Att vi kommer att måna om varandra mer. Alla som känner mej, vet att det är Han jag vill bo med. Och Han vill bo med mej. Det är då upp till oss att vara snälla mot varandra. Även om vi nu har gift oss en gång så betyder inte det någonting. Det som betyder något är ju det vi vill vara för varandra. Han bestämmer inte, jag bestämmer inte, utan det gör vi tilsammans, utan inblanddning av Gud eller grannar eller släkt. Skönt va? Att slippa alla förhållningsorder från höger och vänster. Om vi nu genomför detta äktenskapslösa samhälle, kan vi då få en värld där människor är snälla, respektfulla mot varandra. Där ingen har dikterat villkoren på förhand utan jag och den jag väljer att leva med, har kommit överens. Där kanske freden börjar.

 

Hej igen. Nu föll andan på att prata lite. Jag måste försöka se till att folk hittar hit, till Blogg.se.

Sen vill jag ha detta forum som en förlängning till fb, där jag uttrycker många åsikter. Här berättar jag mer....hade jag tänkt.....men..... Funderar vidare!

 

Det är en vecka sen vi var till vetrinären med Brorsan. Han kom in på lördag kväll vill jag minnas, och hade löv i pälsen. Pratade lite för att få veta vad han gjort. Ja, jag vet att inte en katt kan redogöra för det, men ändå. Han satt och åt mat och jag tog bort två löv från pälsen men fler fick jag inte röra. Fortsatte mitt skrivande.

 

På morgonen var han sur och irriterad, nästan fräste, eller mer hade ett konstigt virrigt beteende. Jag tog det långa benet före mot dörren och låste kattluckan för att vi måste samtala om detta beteende, tyckte jag. Han blev ilsk och försökte som en utbrytarkung attackera luckan där jag satt mej i soffan. Mannen ser blod på golvet, lite, men ändå. Konstaterar ett sår på halsen. O varför satte jag inte för luckan, nu har han skadat sig också, pga mej.

Mannen ser på datorn efter tider hos veterinär för vi ser ju att en kattpsykolog/läkare skulle behövas så snart som möjligt. Vad var det för fel på kissen som nu gömt sig under soffan? I tre timmar fick vi vänta med att ringa om en akuttid. Pust!

Han var inte rädd för mannen som han alltid är.

Ordnade skjuts och for iväg efter ytterligare två timmar. 

Hans beteende var skumt och jag fasade för besöket för jag trodde det värsta....

Bara ett sår,går inte att sy eftersom det har börjat läka sa veterinären, smärtstillande spruta,sårrengöring, och lite rengöringsdetaljer med hem. Vätskades upp med en påse under huden, då jag sett att han inte ville dricka. Två burkar specialkost, som skulle vara extra god. Vägde några hekto för lite.

En synnerligen snäll katt sa de, med de var synnerligen bra personal där också.

Återbesök på måndag.

Ny chaufför hem.Dottern.

Ännu en vän fick vi skjuts med. På återbesöket som vi ville ha för säkerhets skull, då han verkade loj, Röngades han, sårtvätt, kloklipp, då jag ser att han vill dit och klia, en spruta smärtstillande och recept. Konstaterades ett blåsljud på hjärtat så remiss skickades till Öjebyn.

 

Brorsan mår bra omen lite försiktigare.

 

Ibland leker livet en lek med en.Helt plötsligt får jag tillfälle att känna en liten pust från ett annat liv, eller en annen del av tillvaron. Detta brukar kallas att få perspektiv på livet. Det är som inbyggt i det att få en ny kunskap, som för det mesta leder framåt.Sommaren och hösten har gett mej kunskaper om den värld människor lever i, i min närhet,Människor som betder nåt för mej, Vänner mer eller mindre. Jag har fått bli arg på det samhälle vi har som inte har förmåga att fånga upp alla i sitt skyddsnät. Det är bedrövligt att inte alla får ta del av livet på lika vilkor, att livet ska hänga på okunniga människor som ledder andra som bara kan nicka, och utföra sitt arbete. Också mött fega människor som inte törs sätta ner foten och säja nej, det blir fel. Toka gör som toka vill var ett begrepp jag lärde mej som barn.Väldigt talande.Åsså Hunden, jag fick låna igår, är numer hos Husse.Den gulligaste, finaste hund jag träffat på länge, förutom mitt barnbarn......förstås! En liten promenad på vår gata. Å jisses vad han nosade runt på allt. Och sen när mörkret fallit tog jag moppen och han fick springa några kvarter. O så han tyckte om det.Stackars Brorsan, min katt, var rädd hela dagen och hällit sig ute. Ordnade mat på övervåningen o på brn men han åt knappt. När inkräktaren farit fick jag locka länge satte mej någon minut i kylan på bron också,och efter jag rest mej tänkt gå kvarteret, då visade han sig.

 

Idag har jag skrivit min sagobok till blizz-förståeligt språk Från början ville jag bara ha med tecknen för att visa att några kommunicerar på detta sätt. Min tecknare fick i uppgift att ta med det i bilderna. Sedan blev vi båda intresserade av fler o fler tecken och jag frågade mej fram bland vänner och på ett litet kick hade jag beställt programvaran. Har några vänner som använder blzz, men det var mest när jag jobbade på Gammeläng som jag kom i kontakt med det. Har inte lärt mej så många tecken genom åren, då jag inte använder det till vardags.

Men vad roligt jag haft idag, ska fortsätta med bildplacering imorgon, de fina bilderna gjorda av en väldigt duktig konstär, och sedan utöka textmassan och fördela den jämt över sidorna. Det ser jag fram emot!

 

                                                                                                                                    Er Katarina!

Ska prata om min bok "Livet i en cp-hjärna"  www.lumio.se  och hur den blev till och hur jag går till väga när jag skriver. Det är inte bara att säga att "jag skriver" så vet alla hur det går till. Det tror man ju, men efter att ha hört på författare så har jag lärt mej att varje författare gör på sitt sätt. Det är bra att veta att jag inte gör fel, eller är konstig, eller inte ska räknas. Tydligen är definitionen av författare att hen ska ha publicerat två verk. Dvs det kan vara en bok och en text. På så sätt är jag förffattare. Känns väldigt generande att kalla sig det. Jag skriver och det har jag altid gjort. I höst ska förläggaren se igenom matralet och jag har förhoppningar om bok nummer två till jul. Så idag har jag tagit det lungt genom att sitta i min nya fina fotölj och läsa " Kaoutokeino, en blodig kniv" av Lars Pettersson. Väldigt bra kriminalroman . Bästa svenska debut 2012. Jag vet inte om jag läst någon annan i den genren. Man den var verkligen mustig, bra beskrivning av landskap och tänkvärd.. 

Så här i min första skälvande bloggminut, kan jag undra vart mina förra blogginlägg tog vägen? Kan någon var snäll och svara. Känner mej förvirrad, vet inte var jag ska börja annars. Det var flera år sen jag skrev. Flera flera. Kan man prata med cyberrymden? Får jag konakt med någon cybermänniska!!! Ska försöka komma på ett sätt, men.... Äh, allt är ju förgängligt, inget kommer igen. Inte ens den man jag äktat är densamma dag för dag. Hudlager byts utan att vi märker det.Sånt är livet. Vi vet inte vad som väntar. Tänkte inte vara så här djup, men det var längesen.... Du....vi hörs/Katarina! PS Bloggtexterna är hittade, hahaha, nu kör vi DS

Ta hand om er, Katarina!!!