katarinapalm

Inte soligt, utan mulet, som alla säger att det ska bli. Kyrkogården ligger kall. På vägen dit hade jag tänkt köpa en blomma, så blev det inte. Återvinningsstationen ligger efter vägen, då jag grabbar tag i påsarna så känns det det rätta, att återvinna före jag tar backen uppför vähen till.....men vänta. Blomman då? Nää, det är kallt. Funderade på att ta vantar när jag for. En Midsommarafton, med VANTAR, nä där går gränen. men så här, sittande på min Crosser med någr km framför sig, kändes det helt coco att inte ta de med. Efter vägen bor en kompis, men jag ser att huset är tomt, ingen hund och rätt tyst, så jag forsatte. Tog vägen genom villorna som var cykelväg så slapp jag hela stora kurvan. Togden återstående deler också på cykelbanan så jag istället kom in i skogen åt motsatt håll som var tänkt. Gissade att jag skulle komma fram där jag kom fram. Det var några år sen, men mycket riktigt. Då slog det man att Friskusarna joggar den vägen. Allså cyklar jag, när jag gör det, mucket längre än de joggar. Då låg den där, mitt mål. Lite ödslig. Ja en bil på parkeringen. Mammas grav, inget hade kommit upp. For till minnelunden, mygghålan, där fanns varken mygg eller liv, bara blåst. Solen kikade fram och jag pratade lite med pappa och tänkte på de andra,vars aska jorden sugit opp och gett nytt liv. Sa hej då och tillbaks till mammas grav. Blomman som jag inte hade med, hade frusit ihjäl av temperaturskillnaden så jag var nöjd med att bara resa lite löv och prata lite om vad vi skulle göra restan av dagen, och informera lite om vädret hittills i sommar. Sa hej, o tog en sväng till med vattenkannan som jag hämtar och gjorde ritualerna och tog samma väg hem.Hejade på en själ som skulle vattna. Vid min väns hus hade tuppen får nog av kyan eller nåt, den kuklikuade som bara den. Mor o dotter stod vid vägkanten och plockade midsommarblomster. Ingen sol, jag frös. Skönt men en värmande man hemma. Snart skulle gäster komma....

 Inte helt korrekt svenska, men det jag tänker på är giftemålet. Att gifta sig är en ritual vi tagit till oss. Den ska stärka banden mellan två människor. Och vi i Sverige tycker inte om månggifte. Det ska vara två.Vissa menar att det ska vara man och kvinna som ingår äktenskap. Och i andra delar av värden kan de tänka sig att, bara de är gifta så får mannen ha hur många kvinnor som helst till fruar. Jag har alltid funderat över varför det är giftemålet som är så starkt, och att det håller i sig, att alla accepterar det som norm. Jo, jag är gift och då var det en debatt om arvsrätten de åren vi gifte oss. Vi har inte kommit längre i våra tankar, än att det ska vara ekonomi som styr om vi bara ska vara tillsammans eller gifta oss. Om vi avskaffar giftemålet, vad händer då? Kommer ekonomin att rasa, kommer alla att ligga med varandra, huller om buller, kommer barnen att ta skada när inte en ring sitter på finrget på mamma eller pappa. Nä jag funderar om det inte är tvärtom. Att vi kommer att måna om varandra mer. Alla som känner mej, vet att det är Han jag vill bo med. Och Han vill bo med mej. Det är då upp till oss att vara snälla mot varandra. Även om vi nu har gift oss en gång så betyder inte det någonting. Det som betyder något är ju det vi vill vara för varandra. Han bestämmer inte, jag bestämmer inte, utan det gör vi tilsammans, utan inblanddning av Gud eller grannar eller släkt. Skönt va? Att slippa alla förhållningsorder från höger och vänster. Om vi nu genomför detta äktenskapslösa samhälle, kan vi då få en värld där människor är snälla, respektfulla mot varandra. Där ingen har dikterat villkoren på förhand utan jag och den jag väljer att leva med, har kommit överens. Där kanske freden börjar.

 

Hej igen. Nu föll andan på att prata lite. Jag måste försöka se till att folk hittar hit, till Blogg.se.

Sen vill jag ha detta forum som en förlängning till fb, där jag uttrycker många åsikter. Här berättar jag mer....hade jag tänkt.....men..... Funderar vidare!