Hund och eftertanke
Ibland leker livet en lek med en.Helt plötsligt får jag tillfälle att känna en liten pust från ett annat liv, eller en annen del av tillvaron. Detta brukar kallas att få perspektiv på livet. Det är som inbyggt i det att få en ny kunskap, som för det mesta leder framåt.Sommaren och hösten har gett mej kunskaper om den värld människor lever i, i min närhet,Människor som betder nåt för mej, Vänner mer eller mindre. Jag har fått bli arg på det samhälle vi har som inte har förmåga att fånga upp alla i sitt skyddsnät. Det är bedrövligt att inte alla får ta del av livet på lika vilkor, att livet ska hänga på okunniga människor som ledder andra som bara kan nicka, och utföra sitt arbete. Också mött fega människor som inte törs sätta ner foten och säja nej, det blir fel. Toka gör som toka vill var ett begrepp jag lärde mej som barn.Väldigt talande.Åsså Hunden, jag fick låna igår, är numer hos Husse.Den gulligaste, finaste hund jag träffat på länge, förutom mitt barnbarn......förstås! En liten promenad på vår gata. Å jisses vad han nosade runt på allt. Och sen när mörkret fallit tog jag moppen och han fick springa några kvarter. O så han tyckte om det.Stackars Brorsan, min katt, var rädd hela dagen och hällit sig ute. Ordnade mat på övervåningen o på brn men han åt knappt. När inkräktaren farit fick jag locka länge satte mej någon minut i kylan på bron också,och efter jag rest mej tänkt gå kvarteret, då visade han sig.
So long, Katarina!
Kommentarer
Trackback