katarinapalm

Har nu gått in i rullarna hos ett företag som arbetsförmedlingen hyr tjänser av. Jobbcoathing, nej just det jag skulle se henne som en mentor, ett bollplank. Människan i fråga skulle jag kunna bli kompis med. En energisk sprudlande person, som tycker det mesta är kul, verkar det som. Arbetsförmedlingen har minskande resurser, så därför kommer vi in i bilden, sa hon till gruppen på informationen. Företaget gör vad arbetsförmedlarna gjorde på 80-talet. Alltså det man tror af ska göra, tror man, förmedla jobb. Men det har jag i min "spaning" kunna konstatera att det har det inte tid med. Nä producera papper av olika slag är det de gör. 30 stycken på en vecka. 12 första dagen och sedan har jag fått 2 brev per dag denna veckan. Och sen är det nu också försäkringskassan som har del i detta spektakel. Nä, hörni det är söndag och för att orka måste jag tänka på annat. Med 100 kr på fickan kanske det blir ett mål mat idag också. Pengar väntas på tidag. Ta hand om er, Katarina!!!

Nu är jag här igen, viloperioden är slut. Det känns härligt igen att skriva. Viloperioden börjar för det gröna som gjort dagarna så vackra, i några månader. Nu har gräsvidundret förgiftat sin omgivning nog för i år. Ja, jag har en bensinare. Ja, jag funderar varje vår om vi ska köpa en mer miljövänlig. Jo, den är på något konstigt sätt? miljöcertiferad, det kollade vi och det bedyrade försäljaren. Men besin....jaja man ska ju tro på vad folk säjer. En med sladd hade vi....k a n s k e haft råd med. Men min cp-skada gör en knagglig, okontrollerad framfart, och dödmansgreppet var en välsignelse. Att på det ha en sladd hängandes hade snart blivit död kvinnas ogrepp. Nåväl jag har tidigt i mitt liv valt bort körkort, så på något sätt kan jag leva med det på mitt samvete. Och en batteri hade både blivit för dyr och inte räckt til vår ofrivilligt stora tomt. Nu väntar jag bara på en bostads anpassning som gör att livet kan levas även oktober månad, mer om detta next time.