Kärn.......kraft!
På vägen hem från jobbet slog blixten ner igen.
Vanligtvis känner jag mej säker. Jag vet vad jag vill, jag kan allt jag vill och förändringen av världen pågår ständigt i min skalle. Det är mitt sätt att leva.
Men så blixten, den kommer,som blixtar gör, från ingenstans.
-Vi har ju kärnkraften !, funderar jag oroligt. Livet har en ände, men varför ska vi gå rakt i fällan.
Harrisburg och tjernobyl i gott minne.Och liksom Hasse o Tage kan man undra om det någonsin har hänt det som hände, för det var ju så osannorlikt liten risk att det skulle hända........det som hände där.
Döm om min förvåning så visade Tvn en berrättelse om hur djuren lever i Tjernobyl, när jag zappade bland kanalerna. Jag hann kanske se 2 min..Nåväl det jag inte kan få in i min skalle är att de som är för kärnkraften inte alls verkar rädd för de faktiska konsekvenserna vid en olycka.
1980 gick jag gymnasiet på Hermelin i Luleå. Vi gjorde ett arbete kring den då så aktuella frågan, och vi debatterade för och emot. Redan Då kunde vi ju se sol, vind och vatten som ett ypperligt alternativ i frågan om framtidens energi.
Mycket har hänt sen dess och politiker har funderat,och några har t.om. utan allmänhetens vetskap skrivit in oss , för det handlar om oss, i avtal. Jag har inte ens varit i närheten av att kunna påverka utvecklingen. Nu verkar det som att det är för näringslivets skull vi ska ha kärnkraft, för vi har ju så stora industrier.
Och sen vet jag, och det är där knuten i magen gör sig påmind, att Sverige är bara ett land. Finland, vårt kära grannland satsar stort. Vad händer om det händer något där? Nej jag vill inte göra er oroliga men jag kan inte komma ifrån att detta dilemma finns, och alldeles snart i vår egen kommun, där man börjat leta efter fyndigheter, såsom Guld, silver, koppar, zink och Uran. För att inte tala om de arbetsförhållanden som människor utsätts för, runt om i världen.
Man tro visserligen att man inte ska hitta Uran, men gör man det, inte säger man väl då - äh vi struntar i att bryta.
Det som kan fälla en sådan brytning är att Fullmäktige inte är enig. Och då vet ni var jag står! Tack för att Du hjälpte mej en bit på vägen i min frustration.
Våren är här och fåglarna kvittrar .Tjohej!/Katarina!!!
Vanligtvis känner jag mej säker. Jag vet vad jag vill, jag kan allt jag vill och förändringen av världen pågår ständigt i min skalle. Det är mitt sätt att leva.
Men så blixten, den kommer,som blixtar gör, från ingenstans.
-Vi har ju kärnkraften !, funderar jag oroligt. Livet har en ände, men varför ska vi gå rakt i fällan.
Harrisburg och tjernobyl i gott minne.Och liksom Hasse o Tage kan man undra om det någonsin har hänt det som hände, för det var ju så osannorlikt liten risk att det skulle hända........det som hände där.
Döm om min förvåning så visade Tvn en berrättelse om hur djuren lever i Tjernobyl, när jag zappade bland kanalerna. Jag hann kanske se 2 min..Nåväl det jag inte kan få in i min skalle är att de som är för kärnkraften inte alls verkar rädd för de faktiska konsekvenserna vid en olycka.
1980 gick jag gymnasiet på Hermelin i Luleå. Vi gjorde ett arbete kring den då så aktuella frågan, och vi debatterade för och emot. Redan Då kunde vi ju se sol, vind och vatten som ett ypperligt alternativ i frågan om framtidens energi.
Mycket har hänt sen dess och politiker har funderat,och några har t.om. utan allmänhetens vetskap skrivit in oss , för det handlar om oss, i avtal. Jag har inte ens varit i närheten av att kunna påverka utvecklingen. Nu verkar det som att det är för näringslivets skull vi ska ha kärnkraft, för vi har ju så stora industrier.
Och sen vet jag, och det är där knuten i magen gör sig påmind, att Sverige är bara ett land. Finland, vårt kära grannland satsar stort. Vad händer om det händer något där? Nej jag vill inte göra er oroliga men jag kan inte komma ifrån att detta dilemma finns, och alldeles snart i vår egen kommun, där man börjat leta efter fyndigheter, såsom Guld, silver, koppar, zink och Uran. För att inte tala om de arbetsförhållanden som människor utsätts för, runt om i världen.
Man tro visserligen att man inte ska hitta Uran, men gör man det, inte säger man väl då - äh vi struntar i att bryta.
Det som kan fälla en sådan brytning är att Fullmäktige inte är enig. Och då vet ni var jag står! Tack för att Du hjälpte mej en bit på vägen i min frustration.
Våren är här och fåglarna kvittrar .Tjohej!/Katarina!!!
Kommentarer
Trackback
